2003-12-26
Uppe med tuppen i gryningen och iväg till flygplatsen i Brisbane, som turligt nog ar relativt liten så incheckningen gick snabbt och smidigt. Resten av klanen Friberg hade en tidigare flight än jag och försvann ganska kvickt. Efter en handelselos resa, med mellanlandning i Melbourne, landade jag tre timmar effektiv flygtid senare pa Launceston. Patrik och Lena hade tagit mitt bagage eftersom de skulle ta bilen sa jag hoppade pa bussen for att bli hamtad i Deloraine. Trevligt bussresa! Passageraren bredvid mig var en kvinna som fodde upp kapplopningshastar, sa vi hade mycket att prata om.
Innan jag skuttade pa bussen till Deloraine hann jag med en promenad pa ca 90 minuter genom en ravin i Launceston. Mycket vackert!
Efter att ha bott pa Mole Creek Hotel en natt kan jag konstatera att man far precis vad man betalar for. Lenas forsta kommentar nar vi mottes pa hotellet var : Ditt handfat ar inte sa frascht. Om det bara hade gallt handfatet...jag tycker ju inte att stadning ar det viktigaste i livet, men hade jag bott dar hade jag definitivt gjort nagonting at spindlarna och spindelnaten i mitt fonster. Usch !
Lonely Planet sager att hotellet far man inte missa och efter att barnfamiljen gatt och lagt sig vid morkrets inbrott satte jag mig i hotellbaren . Nu forstar jag vad Lonely Planet menade.Liknade nog mest en fagelholk dar jag satt och lyssnade pa rovarhistorierna och tittade pa the locals, quite some characters.
Hotellet paminde om en Hitchkockfilm och nar jag stod i duschen pa morgonen stod jag pa helspann, livradd att det skulle komma knivar genom duschdraperiet. Hade det inte varit for att det var enda sattet att fa upp varmen sa hade jag nog latit bli. Jo, det ar svalt har. Flygvardinnan halsade oss valkomna till kalla 18 grader.
2003-12-27
Idag har vi tagit oss fran Mole Creek till Strahan. Resan borjade inget vidare. Sofia var gnallig och vi vuxna sa mest till henne att skarpa sig. Stackarn, hon var aksjuk insag vi nar hon kraktes. Det ar ju inte sa gott att veta, nar hon aldrig varit det forut.
Vi tog oss till Cradle Mountains en nationalpark dar nasta aventyr vantade. Den splitt nya bilen vi hyrt laddade ur och dar stod vi med ett tomt batteri.
Det tomma batteriet blev Patriks huvudvark, medan Lena och barnen och jag akte buss ner i dalen och tog en promenad i
nationalparken. Uppe pa toppen hade det varit kallt och blasigt men nere i dalen var det varmt och skont.
Pa vagen tillbaka slog jag pa min radjusradar och den visade sig fungera pa Echidna ocksa.
Har ingen aning om vad detta sota lilla djur heter pa svenska. Minnet ar bra, men kort.
Vet att jag laste om det pa kursen Livets utvecklng i varas.
Hursomhelst ar det ett av varldens tva agglaggande daggdjur. Det andra ar Platypus, nabbdjuret.
Nu befinner vi oss i Strahan. Har fatt jattabra rum, pa toppen av en kulle, med utsikt mot hamnen. Har ar sa idylliskt.
I kvall har vi varit och tittat pa nar the muttonbird atervander till sina bon efter en hel dag till sjoss. Det var en maktig upplevelse. I skymningen, precis innan det blev becksvart, fylldes luften av masstora faglar som flog
runt, runt i allt mindra cirklar innan de landade med en duns och snabbt forsvann ner i sina halor.
2003-12-28
Nu star det ett lika mellan systrarna Friberg. Idag var det Tildas tur att krakas pa de vindlande vagarna. Vagarna ar ett kapitel for sig. For Asa och mamma som bilat med mig i norra England och Skottland kan jag tala om att vagarna har ar varre, de gar mer upp och ner och hit och dit. Till deras fordel talar att de oftast har en bra vagbelaggning och att trafiken ar valdig gles. Men precis som i Skottland saknas vagrenen, utom pa A-roads. Men jag forstar att man blir aksjuk pa dessa vagar.
Just nu ar det sommar och hogsasong har, men vi undrar var alla turister ar. Det ar sa lugnt pa vagarna och i staderna vi kor igenom. Nagot nattliv har vi inte sett till, men det verkar som om Austrliensarna ar mer lika svenska an spanjorer. Vid morkrets inbrott drar man sig hemat och tar det lugnt med familjen...ok, australiensarna verkar vara mindre nattmanniskor an svenskar.
2003-12-28 fortsattning
I natt bor vi precis i utkanten av Russells Falls, en nationalpark. Hela dagen har vi suttit i bilen och tittat ut pa vyerna och sagt att: det har ser ut som kangurumark. Vara teorier styrktes av overkorda kangurus vid vagrenen. Men, inte sag vi nagonting, forran ganska sent pa dagen. Kangurur ar namligen nattdjur,sa i skymningen poppar de upp som svampar ur marken. I Russell Falls finns tva sorters wallabys och pa var skymningspromenad fick vi se oss matta pa bada sorterna.
2003-12-29
Borjade dagen med en kort promenad for att se vattenfallen som nationalparken ar uppkallad efter. Fick en skon promenad i naturen. Ocksa idag sag vi nagra wallabys i skogen - far val kalla dem dagsuddare eftersom de egentligen skulle sova vid den har tiden. Jag undrar jag hur manga som satt och kikade pa oss, men som vi inte fick syn pa.
Formiddagen tillbringades pa ett center dar de tog hand om vilda skadade djur. Intill centret fanns en flod med vilda nabbdjur och vi spanade lange efter dem, men forgaves. Visste ni att endast en av 10000 tasmanier sett nabbdjur.
Sa drog vi vidare till Hobart - enda stallet pa Tasmanien dar jag inte lyckats boka boende pa samma hotell som Patrik, Lena och barnen. Men det loste sig, hittade snabbt ett Best Western i narheten.
I Hobart pagick festligheter for Sydney-Hobart, en stor kappseglingstavling som alltid startar annandag jul. Bland annat fanns dar gammeldags karuseller med cirkushastar. Sofia tog med sig pappa pa en tur och nar Tilda sag det blev hon tokig och skrek tills faster svingade sig upp pa en av hastarna med henne framfor (mamma blir ju aksjuk). Jag var overtygad om att ett och etthalvtaringen i min famn skulle borjad skrika pa mamma, eller krakas av allt snurr. Men, hon log bara lyckligt och vinkade till mamma. Harligt! Snart kan man nog ta med henne pa virvelvinden och annat. Som det ar nu brukar aldrig nagon stalla upp och aka med mig........
2003-12-30
Oj, da...idag fyller jag 35. Naja, skall man nu bli sa gammal sa ar det helt ok att tillbringa dagen pa Tasmanien. Men, for dem som fatt Stigges massmail om resan sa vill jag med bestamdhet forneka att man i och med sin 35e fodelsedag kommer i 40-ars aldern. Det ar bara skitsnack! Temperaturen har nastan matchat min alder idag....det har varit 30 grader varmt.
Idag korde vi nastan i sporrstrack till Bicheno, dar vi bor resterande natter pa Tasmanien. Patrik och Lena har hittat ett urmysigt B & B. Sa engelskt, sa engelskt. Vardparet har verkligen manat om oss. Inredningen i rummen ar vackert blommiga (inte overmatchat) och vi har kylskap, TV och precis som det brukar vara pa B & B i England mojlighet att koka vatten till te och kaffe. Har har de manat om oss lite extra och forutom den vanliga shortbreadkakan har jag en skal med kolor och en karaff likor pa rummet. Jag tycker det ar sa himla mysigt med B & B.
Tva sma stopp gjorde vi pa vagen till Bicheno fran Hobart. Ett i Swansea dar P hittade en till fodelsedagspresent at mig. En klockgroda. Den ar jattefin! Darmed har min grodsamling utokats med tre den har resan. En av grodorna jag kopt ar en bronsgroda som Stigge fick slapa hem fran Thailand. Den ar nog forklaringen till atminstone nagra kilo av hans alldeles for tunga resvaskor (ja, han fick betala).
Nasta stopp gjorde vi pa Freychinets vingard. Dar vi bunkrade upp med vin till kvallen och champagne till morgondagen. Freychinet ar val ansedd har och sags gora Tasmaniens, om inte Australiens basta viner
2003-12-31
Har tagit det lugnt idag. Pa formiddagen hann vi med en tur i en glasbottnad bat och ett miniakvarium som ligger har. Akvariet var valdigt inriktat pa barn. I ett kar fick de sticka ner handerna och kanna pa sjostjarnor och eremitkraftor. Sofia var framforallt intresserad av att klappa sjostjarnorna. Bade jag och Lena fascinerades av akvariet med sjohastar. De var otroligt vackra och fastan alla var av sammar ras fanns de i en mangd olika farger. De hade ocksa ett akvarium med en manad gamla sjohastar, ca en centimeter hoga. I den aldern ar tydligen alla svarta, men det gjorde dem inte mindre sota
2004-01-01
Idag tog vi oss ut till Freychinet nationalpark. Alla varnade oss for att gora vandringen med barnen Friberg upp mot en av topparna for att se utsikten over Wineglass Bay. Patrik och Lena trotsade varningarna efter att ha sakrat att det inte fanns farliga stup langs vagen. Jag ar glad att vi gjorde vandringen pa 50 minuter uppfor berget. Utsikten nar vi kom upp till toppen var fantastisk. Patrik var dubbelt nojd eftersom han fatt motion pa kopet. Pa vagen upp sakrade han extra motion genom att ta bade ryggsacken och Sofia som ballast.
2004-01-02
Dagen har varit en transportstracka. Fran Bicheno till Melbourne. Skildes fran resten av klanen pa Launcestons flygplats. Det var inte roligt. De flyger nu hem till Brisbane och jag vet att det drojer innan jag traffar dem igen. Har nu installerat mig pa hotell Victoria. Sa centralt som det kan bli. Chinatown och grekernas gata precis i narheten. Alla shoppinggator likasa.
Huvudnyheten i dag pa Australiensisk TV tycks vara att Croc Hunter himself haft med sin 1 manad gamla baby pa en krokodilshow. Det har varit varldens ramaskri har.
2004-01-03
Apostlahastarna har fatt tjana mig idag. Lockad av guidebokens skona text om hur flying foxes, fladdermossen som flaxade runt i Brisbane efter morkrets inbrott, kamperar i botaniskas trad under dagen knallade jag dit. Pa vagen gick jag igenom de flesta av Melbournes andra parker, langs med Yarra floden. Tyvarr hittade jag inga fladdermoss i botaniska, daremot var parken i sig en upplevelse. En av de storre botaniska tradgardar jag gatt i. Stor, frodig och kuperad var den en upplevelse. Hela tiden horde jag faglar, men sag inte sa manga...de gommer sig bra i traden.Lyckades i alla fall se nagra flygande papegojor, Lorekeets?, svarta svanar och sa de faglar som tycks finnas varlden over: sothonor, grasparvar och masar.
Fran Botan gick jag till en annan park dar man har stugan som kapten Cook foddes i. Ett tag var jag ganska forvirrad nar jag gick dar, for jag har hela tiden trott att Cook var engelsman och inte australiensare. Efter ett tag klarnade dimman. Stugan uppfordes i England och Cook foddes dar, anledningen till att stugan star har ar att en galen australiensare for en sisadar 50 ar sedan bestamde sig for att kopa stugan och flytta hit den, sten for sten. Som en hyllning till Cook.
2004-01-04
Jaha, kan konstatera att Australiens vaderlekstjanst vet vad de gor. De forutspadde i gar daligt vader for dagen och sa blev det. Drip, dropp lat det nagonstans ifran nar jag vaknade i morse. En titt ut genom fonstret pa tegelvaggen bekraftade inte misstanken om regn, men jag litar mer pa mina oron an en tegelvagg pa en bakgard, sa jag stannade i sangen en stund till. Nar jag sa smaningom masade mig ut fram pa formiddagen var det ett regnigt och mulet Melbourne som motte mig.
Melbourne, och for den delen ocksa Sydney, ar kant for snabba vaderomslag. Det sags att pa bara nagra timmar kan temperaturen forandras 30 grader. Det har jag sluppit marka av idag. Nagot svalare ar det, men jag skulle tro att det fortfarande ar 22-25 grader, trots regnet och askan.